busellasmamma

Mina föräldrar har alltid betytt mycket för mig. Jag saknar dem massor o önskar att vi bode närmare varandra. Att vi kunde träffas mycket oftare.
 
Min mamma var hemma med oss när vi var små. Det är jag oerhört tacksam för! Vi fick gå på öppna förskolan o sagostunder o annat. O hade en massa kompisar hemma o leka med.
Mamma har alltid tagit hand om huset o oss allihopa. När jag tänker på det förstår jag inte hur hon orkade göra så mycket som hon gjorde.
För någon vecka sen fick mamma höra det man inte vill höra: "Du kommer nog få ha det så här nu." Jag blir så ledsen för hennes skull... Att hon alltid kommer att ha det så här ont... Så mycket hon inte kan göra som hon vill... Städa, fixa med trädgården, handla, leka med Ella så mycket hon vill o resa. Men jag beundrar henne något oerhört! Att hon har varit o är så stark! Jag hade gett upp för längesden. Men mamma kämpar o kämpar.

Min pappa har alltid varit en lek-pappa! :) Minns när vi var små o grannbarnen plingade på dörren o frågade mamma om Walle fick komma ut o leka! Haha! Så kul! :) Men det var ju det roligaste de visste när pappa var med o spelade fotboll!
O en händig pappa. Byggde altan o snickrade egna möbler. Han kunde fråga: "Helena behöver du inte en större cd-hylla?" O så snickrade han en! :)
Pappa har oxå kämpat o kämpat med sitt diskbrock. O envis som synden har han varit! Gått där med gräsklipparen fast vi sagt att han ska vänta tills vi kommit hem o kan klippa.
O glömsk o virrig! :) Så många gånger som vi skrattat åt pappa! Som när vi pratade om mellannamn! "Vad då? Heter DU Helga??!" Hahaha vad vi skrattade! "jag har ju tre barn, hur ska jag kunna hålla reda på alla dem?!" Sån underbar pappa!! :)

Jag har aldrig skämts för mina föräldrar som många gör i tonåren. Jag har alltid varit stolt över att de har varit mina föräldrar!


Kommer alltid älska er massor!